SEKELSKIFTESTRÄDGÅRDEN
EN PLATS FÖR LÄNGTAN OCH MOTREAKTION

Drömmer du om pioner och löjtnantshjärtan, romantiska grusgångar och kaffe med småprat i en lummig berså? Precis som vid förra sekelskiftet är vi många som önskar oss en stämningsfull och vacker trädgård att vara i och njuta av. Och inte bara det, vi vill överhuvudtaget ut i naturen, och helst på naturens villkor. Det ligger i vår tids anda. Precis som det gjorde i början av förra århundradet. 

Då, i början av 1900-talet, rådde en stor vurm för naturen och det naturliga – som inspirerade alltifrån konsten och arkitekturen till de politiska strömningarna och människors livssyn. Det var motreaktioner mot industrialiseringen och urbaniseringen, som drivit allt fler människor in till städerna där de bodde trängre och blev mer sjuka. I dag lever vi med konsekvenser av den indsutriella utvecklingen, med klimathotet hängande över oss och krav på stor omställning. Och med erfarenheterna av en pandemi därtill. Vi motreagerar också, och söker oss ut i naturen för att hämta näring för både kropp och ande. Vi höjer det organiska och naturliga, med torpdrömmar och trädgårdstider i både tv och våra sociala flöden.


Ner i gräset
Precis som för hundra år sedan! Då fanns så klart inte Instagram, men däremot inflytelsefulla magasin – som spred bilden av bättre bemedlade familjer som sedan länge haft för vana att lämna städerna på somrarna och fara ut till sina lantställen, där de satt på verandor och blickade ut över prydliga gångar och rabatter – utan att riskera att bli solbrända eller överhettade i tidens påklädda mode. Men, en ny tid grydde och många av dem skulle snart vilja lämna staden även resten av året, och kliva ner från verandorna, ner i självaste gräset! 

Rebellerna på Sundborn
De och många med dem inspirerades av pionjärerna Karin och Carl Larsson. Tavlorna från Sundborn visade familjen Larsson fritt lekandes och njutandes av grönskan och livet utomhus. Det ser så naturligt ut för oss i vår tid, men det var inte så då. Larssons stod för en revolt när de bröt mot tidens många etikettsregler för hur umgänge och familjeliv fick gå till. Det var så mycket som inte passade sig. Men Larssons visade vägen och blev förgrundsfigurer för nya, livsbejakande stilideal.

Den viktiga bersån
I det nya utomhuslivet ingick en svalkande berså. Den skyddade mot hetta och solbränna och blev som ett eget rum av grönska. Ofta var den också ganska mycket större än i dag. Den skulle rymma fler än familjen till kalas. Den var antingen rund eller fyrkantig, med ena sidan öppen, och det vanligaste växtmaterialet var syren, men även lind, alm, bok och avenbok och andra växtslag förekom. Eftersom bersåns funktion var att ge skugga vette öppningen helst mot norr, och fram till bersån ledde oftast en gång. Insidan av bersån var belagd med samma material som gången, exempelvis grus.


Förvildning
Andra tidstypiska inslag i trädgårdarna var de rundlar och tapetrabatter som levde kvar från 1800-talet, men ju längre in på det tidiga 1900-talet vi rör oss – desto vanligare blev det att vilja släppa fram naturen i egen regi. Träd fick stå kvar runt husen, och små ”vilda” blomsterängar kunde ersätta rabatter. Naturliga höjdskillnader och stora stenblock bevarades. Stenpartier blev basen för vildare rabatter.

Omåttligt populära
Runt sekelskiftet började också utemöblerna dyka upp, tidigare hade man bara tagit ut en filt eller en stol när man skulle sitta ute. Men nu behövdes särskilda och bekväma möbler, som klarade att stå i gruset eller gräset. Möbler i stil med Carlshagas trädgårdsmöbler blev omåttligt populära. Och dem kan du nu köpa, och på så vis få en unik grund till din sekelskiftesdröm. Och har du en äldre trädgård så finns där kanske en berså, eller plats för att anlägga en. Men, mer sannolikt är att du som de flesta svenska villaägare har en trädgård som en gång jämnats ut för att bli en steril och plan gräsmatta, omgiven av en låg häck eller ett staket. Har förra sekelskiftets vilda och romantiska stilideal verkligen här att göra? Vi frågar trädgårdsdesigner Sandra Nihlmark

Trädgårdsdesignern svarar!
– Ja, varför inte? Det är redan så mycket som förenar dåtid och nutid, hela utgångspunkten är den samma – vi längtar ut! Vi bygger fler och fler platser och rumsligheter i våra trädgårdar, och större och större uteplatser – som blir mer och mer påkostade. Vi nöjer oss inte med livet inomhus, det är så tydligt. Och det handlar om motrörelser för oss också. Vi är starkt påverkade av klimathotet och pandemin har visat oss vad som händer när vi bor för tätt. Det är på sätt och vis som att vi kommer fram till samma slutsatser som människor gjorde redan för hundra år sedan, och vi reagerar på samma sätt. Vi drömmer om att flytta ut på landet, vi börjar odla och delar växter med varandra och vi värdesätter vår närmiljö.

Men, vad gör man om man inte kan flytta. Man har sin moderna trädgård – men råkar gillar sekelskifte, mormorsblommor och vita trämöbler?

– Oavsett vad man gillar, så tycker jag att det viktiga är att börja med frågan ”vad vill jag kunna göra i min trädgård, vad längtar jag efter”? Vill jag kunna äta middagar med stora sällskap, eller räcker det att familjen får plats? Vill jag kunna odla min mat och ligga i en hängmatta i skuggan – eller träna och bada? Är jag känslig för insyn?
– När man landat i frågor som dessa, och kan sin jord och vädret och vinden på platsen, så kan man inspireras av vilken stilepok man vill tycker jag, och välja växter som passar in i den bilden. När jag ritar en trädgård så kan jag till exempel tycka att ett modernt ny-funkishus kan behöva en ganska formell grundstruktur, med raka gångar, linjer och geometriska former – men dem kan i sin tur fyllas med sekelskiftets material – som grus i stället för plattor och klassiska mormorsväxter, som pioner, stjärnflockor, humle, klematis, löjtnantshjärtan, solrosor, fruktträd, bär och buskar. Det är bara att titta på Carl Larssons målningar och låta sig inspireras fritt!

Friheten som är kärnan?
Vi kan bara hålla med och hoppas att du känner dig inspirerad att fundera på vad en sekelskiftesträdgård skulle kunna innebära för dig, om själva kärnan är att det är en vacker miljö där du kan göra det du vill och känna dig fri – som Larssons på Sundborn. 

Tagga och dela gärna bilder från din trädgård med hashtags #sekelskiftesträdgård och #carlshaga. Stort tack till Sandra Nihlmark som lät sig intervjuas till den här artikeln! Du hittar henne via www.sjystarum.se.