Jugendstilen växte fram i slutet av 1800-talet och kallades i större delen av Europa för art nouveau – den nya konsten. I Skandinavien och Tyskland döptes den till jugend, efter tidskriften Die Jugend som gavs ut i München och förespråkade den nya stilen.
Jugendstilen var en reaktion på 1800-talets tidigare stilepoker, som imiterade historiska trender och stilar med tunga stoppade möbler, murriga textilier och kontrastrika medaljongtapeter. Samt en stor iver för den gryende massproduktionens mer lättillgängliga prydnader och prylar.
Jugendstilen var inspirerad av arts and craft-rörelsen i England, man tog avstånd från en mekanisering av konsthantverket. Samtidigt var man framåtsträvande. Man ville ta vara på den nya tidens nya möjligheter, men att konstnärer och tillverkare skulle samarbeta och skapa en enhetlig och genomarbetad helhetsmiljö, med goda bruksvaror för alla. Detta budskap vann många konstnärers gehör.
Det vackra hör inte alls till livets överflöd, utan man ”arbetar bättre, mår bättre, blir vänligare och gladare, i fall man i sitt hem möter vackra former och färger på de ting, med vilka man omgiver sig”, skrev Ellen Key i Iduns julnummer 1897.
Den nya helhetssynen gjorde att samma konstnärer kom att arbeta inom konsthantverkets alla grenar och material. De blev allkonstnärer, och kunde stå för alltifrån arkitekturen till möblerna, konsten, serviserna och vaserna.
Rörstand och Gustavsberg engagerade målare som Alf Walllander och Gunnar G:son Wennerberg, ritade serviser i mjukt modellerade former med motiven hämtade direkt ur svenska floran.
Ellen Key
Författaren, pedagogen och opinionsbildaren Ellen Key var en av de som kom att få stor betydelse för riktningen som jugendstilen tog i Sverige. Hon stod för individens frihet att utvecklas, parallellt med ett socialt ansvar för kollektivet och dem som inte har samma möjligheter. Som pedagog var hon banbrytande med att lyfta fram barnens rätt och möjlighet att få utvecklas enligt sina egna potential.
I sitt arbete för fred kämpade hon för respekt och samförstånd mellan folken, och allra tydligast kom hennes kamp för de sämre lottade till uttryck i ett starkt engagemang för arbetarkvinnorna i Stockholm. På arbetareinstitutet skapade hon också Karmstolen ritad av arkitekt Carl Westman (1866-1936). Modellen ingick i ett större möblemang som presenterades på en utställning 1899 på Arbetareinstitutet i Stockholm.
Utställningen som var initierad av författaren Ellen Key skulle visa hur ett arbetarhem kunde inredas på ett nytt och trevligt sätt med möbler i enkel formgivning. Den så kallade arbetarmöbeln nådde dock inte ut till arbetarna, den kom att bli alltför dyr i produktion och såldes till förmögna och intellektuella. Utställningsmöblemanget var grönlaserat, men möblerna gjordes även rödlaserade, med och utan stoppning.
Ellen Key hade också en vision om det goda hemmet, som hon skrev om Skönhet för alla (1899) och gestaltade genom bygget av det egna hemmet Strand. Och, det är också som estet som Key är bäst ihågkommen.
Carl Westman var starkt påverkad av den brittiska Arts & Crafts-rörelsen som ville förändra inredningsarkitekturen och hantverket. Liksom många av tidens arkitekter var han engagerad i sociala frågor med ambitionen att skapa bättre boendemiljöer för låginkomsttagare.